Det finns så mycket att säga..
Vet inte ens vart jag ska börja.. Det har väl gått snart 3 sen jag pratade med min far. I torsdags var jag på Willys och lyckades möta honom.. Han stirrade mig i ögonen o fortsatte gå förbi mig.. Det kändes som mitt hjärta skulle stanna och jag höll på att bryta ihop.. Jag bet ihop jävligt hårt för att hålla tillbaka tårarna. Inte ens ett hej? Är jag inte ens värd det? Är jag värd så lite i hans ögon? Hur fan kan man skita i sitt barn?? Många tankar snurrade o gör fortfarande.. Sjukt..
Sen har vänner dragit sig undan ifrån mig, vet inte varför faktiskt.. Blev mer efter det med Anders.. Folk eller vänner säger så mycket, men ingen visar nåt..
Sen har vi den värsta händelsen, min bästa vän valde att avsluta sitt liv.. Mitt hjärta brast helt när jag fick höra det.. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.. Jag saknar honom så det gör ont.. Efter att man haft honom där i alla år och alltid kunnat prata om allt o nu inte alls :( Han förstod mig så och vi tyckte så lika.. Usch vad jag saknar dig Anders :( <3 Så många tankar o så stor saknad..
En positiv sak är iaf att jag har börjat arbetsträna och jag trivs så sjukt bra! Att jobba med djur är nog det bästa jobb man kan ha och underbara arbetskamrater!
Plus att jag och Rickard förlovade oss på våran 4 årsdag: 11/4-2014 <3
Det var iaf en snabb uppdatering om vad som har hänt..
God natt!
