blackkiss

Ja jävlar, jag gjorde det! I alla år som jag har försökt med vikten så har jag sagt att målvikten är iaf minus 30 kg. Idag står jag här o är sjukt stolt över mig själv för att jag har klarat min målvikt! ^^ Nu har jag inga planer på att gå ner mer utan att träna upp musklerna, dock har ju min magsäck blivit rätt lite så jag kommer nog gå ner mer. Nu är det bara att fortsätta kämpa på med träningen o se vad som händer med kroppen :)

För ca 8 månader sen så trodde jag verkligen inte att jag skulle stå här idag 28,5 kg lättare. Jag har fortfarande svårt att få in det, men ser ju skillnad på bilder och kläder.
Det händer lite även på muskelfronten fast det är låååång väg kvar:
Jag är iaf fruktansvärt stolt över mig själv, jag har visat mig själv o alla andra att jag kan!!



Hoppas ni får en toppenhelg!

Så är jag inte så duktig på det här med att uppdatera bloggen :P Allt lunkar på som vanligt :) I lördags var jag ute med jobbet o hade kul :) Den 7e maj skrev jag in mig på gym så nu jävlar kör jag ^^ Vid inskrivning så hade jag gått ner 23 kg :) Jag tänkte slänga in lite bilder bla före o efter bilder på mig annars lite allt möjligt :)










Bilden gör inte ringen rättvis, den är mycket finare irl :)

Vi har haft en moffardag, dock ganska lönlöst för mig då jag knappt får i mig nåt :P Vi började med pizza till brunch, jag lyckades få i mig en fjärdedel :D Lite senare blev det årets första mjukglass o jag orkade inte ens halva ^^ Till kvällsmat hade älsklingen önskat sig ugnsstekt falukorv o potatismos så det blev det, jag orkade 2 skivor korv plus lite potatismos =D Det har varit en lugn o härlig mysdag <3 Bästa påskägget fick jag oxå av min älskling, han känner mig <3 

Känns så bra o så rätt, du förstår vad jag menar? När man skrattar åt samma saker, när minsta beröring går som en härlig stöt genom kroppen, när det känns så tomt efter att han har gått, när man bara kan ligga nära utan att känna några bekymmer i världen, när allt känns så otroligt bra o rätt så du vet att du vill säga dom där 3 små orden som betyder så otroligt mycket. Man vill så gärna säga dom för det känns så rätt, men när man tänkt göra det så stakar orden sig i halsen. Tänk om han inte känner lika dant? Tänk om han tycker jag är knäpp om jag säger dom? 

Det går åt rätt håll för mig :) Det verkar som detta blir mitt år, det har börjat bra iaf :) Jag är så glad hela tiden :)

Han får det att pirra i hela kroppen. Jag går runt med ett fånigt flin nästan hela tiden. I hans famn känner jag mig lugn o trygg. 

Nytt år och nya utmaningar :) Hoppas att det nya året blir lite bättre än 2014 som innebar mycket sorg och motgångar. Det som inte dödar det härdar säger dom, så jag lär ju vara rena järnkvinnan ;P

Har inte skrivit på ett tag nu :O Vill inte skriva för mycket här heller ;) Jag trivs superbra i nya lägenheten :) Har det fantastisktbra på jobbet :) Och jag mår bra :) Saknar min älskade Anders dock :( Extra jobbigt när det är jul o så.. Går inte en dag utan att jag tänker på honom :( <3

Jag tittar i spegeln och ser självförakt. Varför? För att jag är självdestruktiv.. Jag förstår inte varför jag inte kan låta mig själv må bra, att få vara lycklig.. Jag ska alltid förstöra för mig själv, gång på gång.. Mala sönder allt tills det bara finns ett alternativ, jag ska inte få må bra.. Är det pga av dessa idioter som har utnyttjat mig o tryckt ner mig tills jag har sett mig själv som mindre värd? Är jag inte värd att få må bra? Att få vara lycklig? Varför kan jag inte sänka garden o låta mig själv få andas? Jag hatar mig själv för detta.. Inget bra kommer av det... Jag är väl inte sämre eller mindre värd än någon annan? Så varför kan jag inte låta mig själv få må bra? Det funkar ett tag sen tar hjärnan över helt. Den får mig att tänka att jag inte är värd det, att allt kommer skita sig tillslut iaf. Varför motarbetar jag mig själv? Ja jag har blivit otroligt sårad på så många nivåer och så många ggr så jag har blivit skadad av det.. Ingen kan förstå eller sätta sig in i det.. Jag vill läka och inte låta såren eller ärren ta över mitt liv.. Jag är skadat gods och vem vill igentligen ha det?

Jag har svårt att ta till mig folk nära, alltså riktigt nära.. Jag kan inte riva muren som är uppbyggd.. Jag gör så att jag själv inte mår bra tillslut för att jag inte tycker att jag är värd det.. När jag mår för bra så stänger jag av tillslut, dels för att jag inte tycker att jag förtjänar det men oxå för att jag vet att det alltid skiter sig för mig tillslut när jag mår för bra så då är det lättare att bara stänga av o bara vara.. Dumt, jag vet.. Jag måste göra en förändring.. Jag behöver inte släppa garden för alla människor, men jag måste inse att jag faktiskt förtjänar något bra och att må bra.. Man måste hitta ljusglimtarna i allt och sen ta det där ifrån.. Det är svårt att ändra något som varit i så många år, men nu måste jag verkligen! Jag ska må bra!! Ta vara på tiden som vi har, för man vet aldrig när det är försent! Livet kan få ett abrupt slut utan att man vet det. Så lev i nuet, älta inte i det förflutna eller i framtiden för man vet aldrig vad som händer!!

Att få förtroende, att lita på någon är inte lätt. Inte för mig iaf och har nog aldrig varit. Det tar lång tid och mycket att bevisa innan jag kan lita på någon. Det är inte lätt eller kul, men jag har så många gånger i mitt liv blivit bränd så jag har tappat förtroendet för folk. Man får hela tiden höra massa ord som tillslut visar sig bara vara tomma. Jag vet faktiskt inte varför folk gör så. Jag kan erkänna att jag kan vräka ur mig saker när jag är arg, ledsen eller sårad. Men jag skulle aldrig kunna säga starka ord utan att mena dom. Hata är tex ett väldigt starkt ord, jag kan säga det om en hel del saker som olika maträtter eller så men inte om folk. Och jag skulle aldrig kunna säga jag älskar dig o liknande om jag inte menar det. Det är alldeles för starka ord för att bara vräka ur sig utan att mena det. Dock har jag lärt mig att sanningen alltid kommer fram oavsett, om det nu är någon tröst. 

Visst är det sjukt att tiden går så fort.. Det känns nästan som att man blinkar så har det gått en vecka..

Känner mig bara tom... Många frågor.. Hur? Jag bara undrar hur? Jag förstår inte.. Jag vill inte mer nu.. Jag önskar att jag hade mer mod... 

Så otroligt mycket tankar som snurrar.. Jag vet inte, jag vet ingenting... Det är för mycket.. Alldeles för mycket som har hänt på kort tid.. Jag orkar inte... Det är så lätt för alla andra.. Jag förstår inte.. 

Det är nu 6 månader sen som du valde att avsluta ditt liv.. Tiden har gått så fort, men har absolut inte blivit lättare.. Jag saknar dig så mycket så det gör ont.. Tomheten försvinner inte.. Jag vill ju ha dig här... Hur tänkte du att jag skulle klara mig utan dig? Du räddade ju mig, varför kunde jag inte rädda dig? Kan du inte komma tillbaka?? Jag gör vad som helst!!