blackkiss

Att få förtroende, att lita på någon är inte lätt. Inte för mig iaf och har nog aldrig varit. Det tar lång tid och mycket att bevisa innan jag kan lita på någon. Det är inte lätt eller kul, men jag har så många gånger i mitt liv blivit bränd så jag har tappat förtroendet för folk. Man får hela tiden höra massa ord som tillslut visar sig bara vara tomma. Jag vet faktiskt inte varför folk gör så. Jag kan erkänna att jag kan vräka ur mig saker när jag är arg, ledsen eller sårad. Men jag skulle aldrig kunna säga starka ord utan att mena dom. Hata är tex ett väldigt starkt ord, jag kan säga det om en hel del saker som olika maträtter eller så men inte om folk. Och jag skulle aldrig kunna säga jag älskar dig o liknande om jag inte menar det. Det är alldeles för starka ord för att bara vräka ur sig utan att mena det. Dock har jag lärt mig att sanningen alltid kommer fram oavsett, om det nu är någon tröst. 

Visst är det sjukt att tiden går så fort.. Det känns nästan som att man blinkar så har det gått en vecka..

Känner mig bara tom... Många frågor.. Hur? Jag bara undrar hur? Jag förstår inte.. Jag vill inte mer nu.. Jag önskar att jag hade mer mod... 

Så otroligt mycket tankar som snurrar.. Jag vet inte, jag vet ingenting... Det är för mycket.. Alldeles för mycket som har hänt på kort tid.. Jag orkar inte... Det är så lätt för alla andra.. Jag förstår inte.. 

Det är nu 6 månader sen som du valde att avsluta ditt liv.. Tiden har gått så fort, men har absolut inte blivit lättare.. Jag saknar dig så mycket så det gör ont.. Tomheten försvinner inte.. Jag vill ju ha dig här... Hur tänkte du att jag skulle klara mig utan dig? Du räddade ju mig, varför kunde jag inte rädda dig? Kan du inte komma tillbaka?? Jag gör vad som helst!! 

Hur jag ska orka allt.. Trodde att det gick bra.. Sen blev jag mer sjuk o fattade inte alls varför eller hur jag kunde bli det när jag gick på penicillin.. Hade värk i hela kroppen, yrsel, illamående, trötthet m.m. Tills idag då jag läste biverkningarna på mina nya antidepressiva.. Allt stämde in.. Så idag tog jag inga så på så vis mår jag bättre, men nu får jag ta tag i alla känslor och skit som tabletterna gömde för mig.. Jag orkar verkligen inte.. Hur mycket motgångar ska man behöva klara av? Varför blir jag jämt sårad? Vad gör jag för fel? Varför är jag så hemsk? Jag vet att jag tar mig igenom allt, det kommer bli bättre.. Men just nu känns det skit.. Vad har jag gjort för att förtjäna all skit som ständigt kastas mot mig? Så många tankar och funderingar.. Jag vill inte mer..

Hur ska man kunna sova när det bara knyter sig i magen? Jag hamnade där igen.. Jag visste det.. Tusen frågor o funderingar.. Man kan ju undra.. Jag vill oxå kunna bara stänga av o gå vidare.. När ska det vända? Detta år går till historien som det värsta någonsin!!