Spegel spegel på väggen där...
Jag tittar i spegeln och ser självförakt. Varför? För att jag är självdestruktiv.. Jag förstår inte varför jag inte kan låta mig själv må bra, att få vara lycklig.. Jag ska alltid förstöra för mig själv, gång på gång.. Mala sönder allt tills det bara finns ett alternativ, jag ska inte få må bra.. Är det pga av dessa idioter som har utnyttjat mig o tryckt ner mig tills jag har sett mig själv som mindre värd? Är jag inte värd att få må bra? Att få vara lycklig? Varför kan jag inte sänka garden o låta mig själv få andas? Jag hatar mig själv för detta.. Inget bra kommer av det... Jag är väl inte sämre eller mindre värd än någon annan? Så varför kan jag inte låta mig själv få må bra? Det funkar ett tag sen tar hjärnan över helt. Den får mig att tänka att jag inte är värd det, att allt kommer skita sig tillslut iaf. Varför motarbetar jag mig själv? Ja jag har blivit otroligt sårad på så många nivåer och så många ggr så jag har blivit skadad av det.. Ingen kan förstå eller sätta sig in i det.. Jag vill läka och inte låta såren eller ärren ta över mitt liv.. Jag är skadat gods och vem vill igentligen ha det?
Att sörja, hantera och bearbeta
Jag har tänkt på en sak: Folk verkar ha svårt att förstå att man hanterar, bearbetar och sörjer olika. Det som känns rätt för mig behöver ju inte kännas rätt för någon annan. Jag är en sån som "stänger in" mig, stannar hemma. Folk får gärna komma till mig, men jag orkar verkligen inte ta mig till ställen under läktiden, om det inte är ett måste som tex jobb eller handla. Dock kanske man inte säger alla gånger att man inte orkar utan skyller på nåt annat just för att folk inte förstår hur man inte orkar. Många säger att det inte är bra att stänga in sig, men det är sån jag är när jag mår dåligt o har alltid varit. Det är så jag bearbetar mig själv o läker. Det kan va väldigt tufft, men tillslut kommer jag ur det o är starkare. Jag måste ju få vara den jag är, för vem är jag annars? Jag måste få ta det på mitt sätt och det måste få ta den tid det tar. Sen under resans gång så är det en bergochdalbana, vissa dagar är bättre än andra och då kanske jag kan gå till dörren bredvid o vara en sväng tex. Jag är ju bara jag och duger inte det åt folk så kan jag inte göra så mycket åt det, jag ändrar mig inte för någon. Duger jag inte så behöver man inte vara med mig, jag tvingar inte någon. Sen när jag mår dåligt så kanske jag tyr mig mer till dom som stått mig nära längst, för dom vet hur jag är o hur mitt liv har sett ut och dom dömmer mig inte för det.
ALLA bearbetar vi saker olika och det måste man förstå! Jag är jag, för vem är jag annars??
Svårt..
Jag har svårt att ta till mig folk nära, alltså riktigt nära.. Jag kan inte riva muren som är uppbyggd.. Jag gör så att jag själv inte mår bra tillslut för att jag inte tycker att jag är värd det.. När jag mår för bra så stänger jag av tillslut, dels för att jag inte tycker att jag förtjänar det men oxå för att jag vet att det alltid skiter sig för mig tillslut när jag mår för bra så då är det lättare att bara stänga av o bara vara.. Dumt, jag vet.. Jag måste göra en förändring.. Jag behöver inte släppa garden för alla människor, men jag måste inse att jag faktiskt förtjänar något bra och att må bra.. Man måste hitta ljusglimtarna i allt och sen ta det där ifrån.. Det är svårt att ändra något som varit i så många år, men nu måste jag verkligen! Jag ska må bra!! Ta vara på tiden som vi har, för man vet aldrig när det är försent! Livet kan få ett abrupt slut utan att man vet det. Så lev i nuet, älta inte i det förflutna eller i framtiden för man vet aldrig vad som händer!!
