Att sörja, hantera och bearbeta
Jag har tänkt på en sak: Folk verkar ha svårt att förstå att man hanterar, bearbetar och sörjer olika. Det som känns rätt för mig behöver ju inte kännas rätt för någon annan. Jag är en sån som "stänger in" mig, stannar hemma. Folk får gärna komma till mig, men jag orkar verkligen inte ta mig till ställen under läktiden, om det inte är ett måste som tex jobb eller handla. Dock kanske man inte säger alla gånger att man inte orkar utan skyller på nåt annat just för att folk inte förstår hur man inte orkar. Många säger att det inte är bra att stänga in sig, men det är sån jag är när jag mår dåligt o har alltid varit. Det är så jag bearbetar mig själv o läker. Det kan va väldigt tufft, men tillslut kommer jag ur det o är starkare. Jag måste ju få vara den jag är, för vem är jag annars? Jag måste få ta det på mitt sätt och det måste få ta den tid det tar. Sen under resans gång så är det en bergochdalbana, vissa dagar är bättre än andra och då kanske jag kan gå till dörren bredvid o vara en sväng tex. Jag är ju bara jag och duger inte det åt folk så kan jag inte göra så mycket åt det, jag ändrar mig inte för någon. Duger jag inte så behöver man inte vara med mig, jag tvingar inte någon. Sen när jag mår dåligt så kanske jag tyr mig mer till dom som stått mig nära längst, för dom vet hur jag är o hur mitt liv har sett ut och dom dömmer mig inte för det.
ALLA bearbetar vi saker olika och det måste man förstå! Jag är jag, för vem är jag annars??
Kommentarer
Trackback
