Ett nytt försök...
Då jag skrev ett långt inlägg igår, men av nån anledning så sparades bara bilden som inlägg så känns det inte så pepp att skriva :/
I Fredags hämtade Lovisa mig från jobbet, det blev Max o massa skratt till AFV innan jag fixade hennes hår :) Gjorde slingor på henne och använde nog alla hål i hättan :O Hon blev iaf jättenöjd o det är ju huvudsaken :)
I fredags gick vi o la oss vid 03.30 och jag vaknade vid 09.00.. Låg typ 2 h och försökte somna om o lyckades tillslut, men sov väldigt oroligt tills Rickard väckte mig vid 13.30 :O
Det blev party igår och jag hade kul :)
Jag hade skor med lite klack på mig och dansade en del. Idag känns det i knäna :S
La oss ca 03.30 inatt oxå. Jag vaknade första gången ca 07.20, låg vaken ett tag tills jag lyckades somna om för att vakna igen ca 09.20 :/
Varför kan jag aldrig sova ut när jag kan medans när jag jobbar så skulle det inte va några problem? :(
Jag förstår inte ibland hur vissa människor tänker.. Vill man inte bete sig vuxet? Vill man va som en 10 åring jämt eller?
Tillslut orkar man bara inte tjata, gnälla, tro, hoppas, önska, känna, tänka mer när det ändå inte ger resultat.. Jag känner att jag stannar kvar i den där känslan när det gäller typ allt, apatisk...
Jag hatar is o snö! Visst, det kan va jättekul att leka i snön o så men det är fasen inte kul när man har en bit till jobbet att gå. Speciellt inte när man har fel på knäna som kan hoppa ur led för minsta lilla, extra kul när det är halt ute då. Känner mig som tant Agda 107 år som är ute o går :S
Åk buss då, tänker ni. Nej, dels vill jag inte bli så lat o speciellt inte när det ger resultat. Sen blir min mage så uppstressad av det, så det klarar jag inte :/
Nej, nu ska jag väl ta mitt kära täcke o kasta mig i soffan.. Med lite tur så kanske jag lyckas somna en sväng där.
CIAO
